Hjärnan i fråga.
Hej hej.
Nyss hemkommen efter en litet besök i stan med en gammal killvän, syrran och Eldar.
Kul för Liam att hitta på nåt så lite utöver de vanliga, han har oftast väldigt kul.
Gick längs gågatan och svängde inom Åhlens. Inskaffade en ny julgransfot till morgondagens julgran :)
Köpte även ett riktigt snyggt glitter (mörk lila) på make up store. Ska användas till både ögon och nageltippar.
Sedan fikade vi på Waynes coffe.
Därefter blev de hemfärd.
Kvällen hos Sebastian va så perfekt den kunde bli. Visst känner jag att känslorna inte är detsamma som det en gång varit. Vilket jag kan tycka är skönt på nåt sätt, att slippa känna en saknad efter honom varje dag :)
Men klart har jag saknat honom, och hans sätt att vara som människa. Han e smart, snäll, generös, varm, kärleksfull.
Han bjöd på en väldigt god middag med lika gott rödvin. Därefter pratade vi en massa massa om året som gott.
Det blev några fällda tårar och varma kramar. Men jag kände att det inte va tårar av kärleken till dennis, utan mer..vet inte hur jag ska säga de, men lixom..hur jag blev sårad. Sättet han gjorde de på efter vårt 1 tillsammans och kärleken som faktiskt va så stark. Trodde så gott om honom trots allt, trodde han hade ett stort och varmt hjärta innerst inne och när han nu visat att den tanken va sååå fel gör faktiskt ont. Hur kunde jag tro så gott om människan trots allt han gjort? Har det goda övervägt så mkt, eller va tusan handlar de om? Jag kan inte fokusera så mkt då känslorna sitter på utsida numera. Har fruktansvärda humörsvängning, men jag vet att jag är på rätt väg, då jag ler och skrattar sååå mkt mer på denna korta tid.
Nåväl. Efter middagen så åt vi pepparkakor och "hemmagjord" glögg. Höm, dvs Blossa glögg, men konjak i. Mm..mumma. Haha. Satt där en tiskväll, småfulla och sa snälla saker till/om varann. Jag sa att jag va så glad att han tog kontakt med mig den nov kväll på Herkules i Lund. Han har blivit en underbar och nära vän. Vi trivs sååå bra tillsammans, trots att vi är så olika. Innan jag träffade dennis, så umgick vi ett helt år. Ofta, ofta. Det blev en veckorutin. Vi lagade som sagt alltid 3 rätters, och turades om. Alltid rött vin ikluderat och trevlig musik eller nån bra film tätt ihop i soffan. Och ja, som vanligt slutade kvällarna alltid på samma sätt. ;)
Vi va också ofta ute och åt på olika resturanger, provade oss fram. Hade pubrundor som vi sent lär glömma. Haha. Jag har en förmåga till att bli "för" full. Men fy fan vad jag värderar det året med honom. Så när vi klädde av oss för att lägga oss, så tittade han på mig i månljuset och sa att han saknat min underbara kropp i hans hem. (höm..såå underbar är den "inte"), men klart jag tog åt mig. La mig första sidan om honom och stirrade upp i taket. Känslorna va sååååååå konstiga på nåt sätt. Visste om att när jag vände huvudet så va de inte dennis jag skulle få se, och kände hur varm jag blev i kroppen och tårarna kom okontrollerat. Så underbar som Sebastian är drog mig tätt intill honom och höll om mig hårt. Kände mig som ett barn. Grät som bara den vid detta läget. Sättet som S kramade mig, tog hand om mig, pussade mig i pannan, och sa helt underbara ord till mig. Om hur fantastisk männsika jag är, och ska aldrig låta ngn få mig att tro annat. I detta läget grät jag nog mest över att jag saknat ngn som rör och talar till mig på det sättet. Kände hans varma parfym och då kom andra minnen upp över hur mkt jag faktiskt tyckt om denna männsika. Jag blev lugn och kände mig lugn...väldigt lugn inombords. Kändes riktigt skönt. Han tittade djupt in i mina ögon...och kysste mig mjukt...och nej. Det kändes inte alls konstigt. Tvärtom, jag njöt. Och ja, det ena ledde till det andra.
Vaknade på morgonen och kände mig såå utvilad. Han lämnade nyckel som förr på bordet och jag låste efter mig och gick till jobb.
På väg till jobb snurrade tankarna åt alla håll och kanter. Men jag mådde bra!
Imorgon är det tors. Ska kolla på ytterliggare en lägenhet i Landskrona. Ska va där typ 30 min innan så jag e först av alla, kanske är en bra merit? Haha. Aja, vi får se.
På lördag är det stora planer på G.
På dagen ska Liam på kalas på Andys lekland där han själv hade kalas. Så kul för honom.
Sen vid 18 tiden ska jag till Josse. Förfesta hos henne, sedan dra till antingen fagans eller lilla torg. och därefter blir det Etage. Kuul :) Så det blir en lång kväll, och ja..det är vad jag behöver nu känner jag.
Nepp. Nu får jag väl sluta innan detta går över styr, hehe.
Vill bara snabbt tillägga:
Har en trogen läsare som kallar som för "potsie". Ingen aning vem personen i fråga är, men oavsett vad och oavsett hur jag skriver, mår, gör, så har potsie aldrig kommenterat ngt elakt. Tvärtom. Hon/han puschar alltid mig att må bättre. Berömmer mig, och får mig helt enkelt att känna mig..."bra" :)
Vill bara tacka henne/honom för allt stöd.
Och om personen i fråga vill "träda fram" så gärna för min del...*ler*, nyfiken som tusan ju.
Nä. Nu snurrar huvudet. Tröttheten början ta in.
Hörs imorron alla.
Gonatt!
Puss
Nyss hemkommen efter en litet besök i stan med en gammal killvän, syrran och Eldar.
Kul för Liam att hitta på nåt så lite utöver de vanliga, han har oftast väldigt kul.
Gick längs gågatan och svängde inom Åhlens. Inskaffade en ny julgransfot till morgondagens julgran :)
Köpte även ett riktigt snyggt glitter (mörk lila) på make up store. Ska användas till både ögon och nageltippar.
Sedan fikade vi på Waynes coffe.
Därefter blev de hemfärd.
Kvällen hos Sebastian va så perfekt den kunde bli. Visst känner jag att känslorna inte är detsamma som det en gång varit. Vilket jag kan tycka är skönt på nåt sätt, att slippa känna en saknad efter honom varje dag :)
Men klart har jag saknat honom, och hans sätt att vara som människa. Han e smart, snäll, generös, varm, kärleksfull.
Han bjöd på en väldigt god middag med lika gott rödvin. Därefter pratade vi en massa massa om året som gott.
Det blev några fällda tårar och varma kramar. Men jag kände att det inte va tårar av kärleken till dennis, utan mer..vet inte hur jag ska säga de, men lixom..hur jag blev sårad. Sättet han gjorde de på efter vårt 1 tillsammans och kärleken som faktiskt va så stark. Trodde så gott om honom trots allt, trodde han hade ett stort och varmt hjärta innerst inne och när han nu visat att den tanken va sååå fel gör faktiskt ont. Hur kunde jag tro så gott om människan trots allt han gjort? Har det goda övervägt så mkt, eller va tusan handlar de om? Jag kan inte fokusera så mkt då känslorna sitter på utsida numera. Har fruktansvärda humörsvängning, men jag vet att jag är på rätt väg, då jag ler och skrattar sååå mkt mer på denna korta tid.
Nåväl. Efter middagen så åt vi pepparkakor och "hemmagjord" glögg. Höm, dvs Blossa glögg, men konjak i. Mm..mumma. Haha. Satt där en tiskväll, småfulla och sa snälla saker till/om varann. Jag sa att jag va så glad att han tog kontakt med mig den nov kväll på Herkules i Lund. Han har blivit en underbar och nära vän. Vi trivs sååå bra tillsammans, trots att vi är så olika. Innan jag träffade dennis, så umgick vi ett helt år. Ofta, ofta. Det blev en veckorutin. Vi lagade som sagt alltid 3 rätters, och turades om. Alltid rött vin ikluderat och trevlig musik eller nån bra film tätt ihop i soffan. Och ja, som vanligt slutade kvällarna alltid på samma sätt. ;)
Vi va också ofta ute och åt på olika resturanger, provade oss fram. Hade pubrundor som vi sent lär glömma. Haha. Jag har en förmåga till att bli "för" full. Men fy fan vad jag värderar det året med honom. Så när vi klädde av oss för att lägga oss, så tittade han på mig i månljuset och sa att han saknat min underbara kropp i hans hem. (höm..såå underbar är den "inte"), men klart jag tog åt mig. La mig första sidan om honom och stirrade upp i taket. Känslorna va sååååååå konstiga på nåt sätt. Visste om att när jag vände huvudet så va de inte dennis jag skulle få se, och kände hur varm jag blev i kroppen och tårarna kom okontrollerat. Så underbar som Sebastian är drog mig tätt intill honom och höll om mig hårt. Kände mig som ett barn. Grät som bara den vid detta läget. Sättet som S kramade mig, tog hand om mig, pussade mig i pannan, och sa helt underbara ord till mig. Om hur fantastisk männsika jag är, och ska aldrig låta ngn få mig att tro annat. I detta läget grät jag nog mest över att jag saknat ngn som rör och talar till mig på det sättet. Kände hans varma parfym och då kom andra minnen upp över hur mkt jag faktiskt tyckt om denna männsika. Jag blev lugn och kände mig lugn...väldigt lugn inombords. Kändes riktigt skönt. Han tittade djupt in i mina ögon...och kysste mig mjukt...och nej. Det kändes inte alls konstigt. Tvärtom, jag njöt. Och ja, det ena ledde till det andra.
Vaknade på morgonen och kände mig såå utvilad. Han lämnade nyckel som förr på bordet och jag låste efter mig och gick till jobb.
På väg till jobb snurrade tankarna åt alla håll och kanter. Men jag mådde bra!
Imorgon är det tors. Ska kolla på ytterliggare en lägenhet i Landskrona. Ska va där typ 30 min innan så jag e först av alla, kanske är en bra merit? Haha. Aja, vi får se.
På lördag är det stora planer på G.
På dagen ska Liam på kalas på Andys lekland där han själv hade kalas. Så kul för honom.
Sen vid 18 tiden ska jag till Josse. Förfesta hos henne, sedan dra till antingen fagans eller lilla torg. och därefter blir det Etage. Kuul :) Så det blir en lång kväll, och ja..det är vad jag behöver nu känner jag.
Nepp. Nu får jag väl sluta innan detta går över styr, hehe.
Vill bara snabbt tillägga:
Har en trogen läsare som kallar som för "potsie". Ingen aning vem personen i fråga är, men oavsett vad och oavsett hur jag skriver, mår, gör, så har potsie aldrig kommenterat ngt elakt. Tvärtom. Hon/han puschar alltid mig att må bättre. Berömmer mig, och får mig helt enkelt att känna mig..."bra" :)
Vill bara tacka henne/honom för allt stöd.
Och om personen i fråga vill "träda fram" så gärna för min del...*ler*, nyfiken som tusan ju.
Nä. Nu snurrar huvudet. Tröttheten början ta in.
Hörs imorron alla.
Gonatt!
Puss
Kommentarer
Trackback