100 års kalas!
Ja, och då gäller de inte 2 personer, utan min gammelmormor.
Hon fyller 100 jäkla år den 3.e november. Heelt galet.
Trodde förra året att hon inte skulle klara de (hurra inte hej än), inte för att hon va gammal och sliten, för tvärtom. Hon må vara gammal, men fan inte sliten. Pigg som en mört, bor själv, handlar själv, tvättar själv...helt tjolavippen. Bara det att hon kan lägga sig en dag och inte vakna upp dagen efter. En sådan skön död önskar jag min gammelmormor. Ok, hur fan lät de?
Så den dagen har hon bjudir ut hennes nära och kära på en fin resturang. Hennes Barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnbarnsbarn. Oj. Galet de låter. 5 generationer. Hur vanligt är de? Det är fan typ inte så vanligt med ens 4 generationer. Galet värre. Liam sa första gången han såg henne:
Oj så gammal den tanten e, ska inte hon dö snart?
Haha. Ungar. Vi ska antagligen ge henne ett foto i present. Med alla hennes generationer. Inte lönt att köpa henne en ny tv, eller så, eftersom ja..resten fattar ni nog.
Man tänker tillbax på Liams dop för 5 år sedan. 95 år va hon då, och givetvis kom på dopet. Där tänkte jag, vilken tur att hon överlevde dopet. Men heregud. 5 år senare är hon lika mkt i liv och ska ha världens kalas.
Hoppas man har samma gener....eller kanske inte? Hur kul är det att ha sin man och alla vänner, kanske tillochmed ens barn som dör ifrån en? Som det ser ut idag så är chansen större att hennes dotter (min mormor) dör före henne.
Lungkol och lungcancer är inte snälla saker.
Nepp. Kul är det. Men nu ska jag trixa som faaan med bloggen innan min man kommer hem.
Ha de bäst!
Puss
Hon fyller 100 jäkla år den 3.e november. Heelt galet.
Trodde förra året att hon inte skulle klara de (hurra inte hej än), inte för att hon va gammal och sliten, för tvärtom. Hon må vara gammal, men fan inte sliten. Pigg som en mört, bor själv, handlar själv, tvättar själv...helt tjolavippen. Bara det att hon kan lägga sig en dag och inte vakna upp dagen efter. En sådan skön död önskar jag min gammelmormor. Ok, hur fan lät de?
Så den dagen har hon bjudir ut hennes nära och kära på en fin resturang. Hennes Barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnbarnsbarn. Oj. Galet de låter. 5 generationer. Hur vanligt är de? Det är fan typ inte så vanligt med ens 4 generationer. Galet värre. Liam sa första gången han såg henne:
Oj så gammal den tanten e, ska inte hon dö snart?
Haha. Ungar. Vi ska antagligen ge henne ett foto i present. Med alla hennes generationer. Inte lönt att köpa henne en ny tv, eller så, eftersom ja..resten fattar ni nog.
Man tänker tillbax på Liams dop för 5 år sedan. 95 år va hon då, och givetvis kom på dopet. Där tänkte jag, vilken tur att hon överlevde dopet. Men heregud. 5 år senare är hon lika mkt i liv och ska ha världens kalas.
Hoppas man har samma gener....eller kanske inte? Hur kul är det att ha sin man och alla vänner, kanske tillochmed ens barn som dör ifrån en? Som det ser ut idag så är chansen större att hennes dotter (min mormor) dör före henne.
Lungkol och lungcancer är inte snälla saker.
Nepp. Kul är det. Men nu ska jag trixa som faaan med bloggen innan min man kommer hem.
Ha de bäst!
Puss
Kommentarer
Trackback