Eftersom..

....jag inte har någon energi att skriva om helgen idag så tänkte jag lägga upp gamla blogginlägg så ni som inte kände mig innan får en chans att veta lite mer om mig och mitt liv.

Denna gången ska ni får "lära känna" min älskade styvpappa som råkade ut för nåt hemskt för 1 ½ år sedan som förändrade allt, hela vårat liv.







Det finns inga ord...men finns det en gud?
Sön 19 nov 2006 23:02


Detta inlägg kommer inte handla om Liams underbara 2 års kalas som blev så lyckat och roligt.

Detta kommer inte handla om hur glad jag e över mina tänder.

Detta kommer inte handla om hur glad jag e allmänt och hur underbar helg jag hade med en viss person..

Detta kommer inte handla om vad som hände förra helgen..

Detta kommer inte handla om en viss grej som hänt mig nyligen och som är både jobbigt och gör ont..

Detta kommer inte handla om att min underbara sessan..min underbara katt som numera är död..är 100% på de. Hon är 90% innekatt...inte ens 1 år gammal och försvann för mer än 1 vecka sen...hon e död, och ni aaanar inte hur jag mår av de..men detta ska inte handla om henne denna gång...

Utan..detta inlägg handlar om min underbara stypappa Ulf, som just för tillfällte ligger på intensiv vården i lund med slangar, dropp...ja gud vet vad...Jag e så sjukt ledsen...det finns som sagt inga ord för de..Han bara ligger där medvetslös, halvt förlamad med en hjärnblödning..med andra ord "Stroke"...Han ska bli 45 år gammal den 1.a dec...och ligger där som ett jävla kollie och vet varken ut eller in..det gör så jävla ont i mig. Han får inte dö...Han får inte lämna min mamma, han får inte lämna sin 13 åriga dotter, han får inte lämna oss...Att se min mamma må på detta sätt...det gör så ont att det är svårt att andas..Att se sin lillasyster må såhär..Ja..fortfarande finns det inte ord för de. Han e helt väck..bara ligger där och grimaserar medans mamma försöker prata med honom...Det kändes som en film...att se ulf...som har varit eller förlåt ÄR som en extra pappa till mig och varit i det i 15 år..jag älskar honom...det gör jag såklart..har växt upp med människan...och han har gjort sååå mkt för mig..han är en underbar människa.

Jag bara gråter och gråter...klara inte av att sitta här mkt mer..varit på sjukhuset hela dagen..

Ska bara snabbt berätta hur det gick till...

Mamma & Ulf va på en efterlängtad 30 års fest...överassknigar, utklädnad, tjohejsan..ja..dem hade jätte trevligt. Framåt senkvällen så gick Ulf iväg...Mamma började bli lite orolig när han varit borta i 20 min..men iaf han dök såsmåningom upp o satte sig på sin plats. Mamma tyckte han va riktigt blek..och gick fram o frågade honom om han hade migrän eller nåt..vilket han brukar ha..men han svarade Nej...det har jag inte.....precis som vanligt. Så efter ett tag när dem satt o drack lite och såhär..så såg mamma att Ulf hade tuppat av...Mamma som då känner sin man in och utantill gick direkt fram till honom för att kolla läget...alla andra som satt brevid honom trodde såklart de va spriten..men ulf tål väldigt mkt..och även om han blir jättefull så deckar han aldrig...Så när dem alla insåg att mamma verkligen "va" orolig så började folk ta de på allvar...och deras vän är en akut sjuksköterska...hon tog en snabb koll på Ulf..och sa direkt till mamma..."Ring ambulans..NU!!"........o dem hamnade på Hässleholms lasarett..festen va där uppe. Och i eftermiddags transporterades han ner till intensiv vården i Lund...dom är jätteduktiga där..och det känns tryggare för oss alla att ha honom där....

Min kära mamma kom hem för en stund sedan..och ska sova för första gången på 2 dagar..hon va heelt utmattad...Älskar dig sååå Mamma....va stark för din egen, emelys, vår...och framförallt Ulf skull...du är bäst!



Ulf.....Vi alla älskar dig jättemkt...Det är INTE din tur nu..Kom tillbax till oss och lev ditt underbara liv som vi vet att du älskar...



..........Det gör ont!







När ska detta sluta??
Mån 20 nov 2006 21:14


Inatt blev det sååå mkt värre...helt plötsligt hade blödningen spridit sig i stor del av hjärnan på honom..Dem fick ringa in jourläkare för det va sjukt bråttom..och illa. Så dem gick in i huvudet på honom och lättade på trycket..men proppen finns fortfarande kvar. Dom vet inte hur det uppstod och varför? Dom hittar inte var den kommer ifrån och detta måste dom göra snart för att han klarar inte en smäll till..då dör han, fan vad ont detta gör...fattar inte att det är Ulf som ligger där..:-( Iaf...hans tillstånd är stabilt just nu, och han e totalt nersövd och andas med hjälp av en sån där respirator eller vad tusan det heter..allt för att hjärnan ska få vila. Och sådär ska han ligga iaf ca 2 veckor...denna hemska väntan...den finns inte. Det finns en stor chans att han överlever (tack gode gud)..men det finns ju oxå en chans att han inte gör det, och den tanken är.......bedövande i hela själen. Och skulle han överleva så är risken väldigt stor att han kommer bli rullstolsbunden av förlamad vänsetsida....den sidan han använder. Kommer aldrig få se samma underbara Ulf igen..ingenting kommer vara sig likt mer. Hans talförmåga kommer påverkas, för det är den sidan av hjärna, så det är ngt som kommer ta tid att få upp igen. Men att lära sig gå och träna upp den förlamade sidan sa läkarna att det va han för gammal för...45 år...för gammal..idioter.. Den glada nyheten är att han kommer veta vem vi alla e, det vore det svåraste annars...finns bara inte!

Kan ni alla tänka er...när han vaknar upp om ngn vecka...tittar sig omkring...känner inte sin vänstra sida...och kan inte ens fråga.."Var e jag"? Fyy faaaan vad hemskt för honom..det blir att kommunisera med nickningar och skriva på papper ett braaa tag framöver... Just nu vill jag bara krama om honom...och faktiskt berätta för honom att jag älskar honom som en pappa....för det vet jag inte om han vet...vill inte stå o säga det till honom för första gången vid hans grav... MIna tårar faller så mkt nu...det gör så ont inom mig..Allting annat runt omkring är så oviktigt känns det som...allt e bara Ulf, Ulf och Ulf...som tur e, så är Liam hos sin pappa denna veckan...så jag kan hälsa på hur mkt jag vill..Kan inte dra dit liam till Ulf..Liam älskar verkligen Ulf...han kallar alltid på honom och leker alltid med honom...vilket han gjorde senast förra veckan..vi hade riktigt kul nere hos Mamma & Ulf...och nu så ligger han där..och kommer aldrig kunna leka med liam på samma sätt igen...

Livet är såå orättvist...vad han han gjort för fel? Läkarana fattar ju inte heller hur han som är så ung och frisk kunde få en sån satans jävla idiot stroke!!

Vet inte vad jag ska mer säga...har bara Ulf i huvudet...men ska försöka prata om lite annat..

Sessan har fortfarande inte kommit hem...folk säger åt mig att ha hoppet uppe, men man känner sin katt mer än sig själv för tusan..hon va en väääldigt social och älskvärd katt....och det har gått 1 ½ vecka sen hon försvann...jag e realist...bara att inse att jag aldrig kommer få se henne mer. Faaan vad allt skit ska hända mig! Hade veeeerkligen behövt ngn nära mig i sånna här tillfällen...då man verkligen inte ska behöva få vara ensam även om man är singel...ja..jag snackar om manligt sällskap.. Finns ju en.....men....ja...Tack för att du stödjer mig vid sånna här tillfällen, men hade behövt närheten...

Försöker sälja mitt löpband på blocket...det är insatt, och har fått rätt mkt bekräftelse...

Ringer en massa nr jag inte vet vem det är... från alla ställen i hela skåne, haha. 0410 nr, 0418 nr, 046...men väldigt lite 040..*s*...e inte den som gillar att svara på nr jag inte känner igen..gammal vana..men sen har jag faktiskt jobbat hela dagen, så har ej kunnat svara i vilket fall som helst..*bortförklaring*

Hahaha baaalll...det va precis en ung kille som va o hämtade de..*hihi*...fick 500 kr mer än jag köpte de för..(3000) *vissla*..Jaja..man e bra i affärer...=) Ska investera en bilstereo...Har alltid haft sånna grymma innan...hade speciellt nytta av det en viss tid i mitt liv..och den har gett många minnen...Jag & Musik = Sant! =) Så nuså...kommer det bra ljud i min lilla söta röda opel..

Såja..nu kom Ulf upp i huvdet igen...ONT!!

På Fredag ska jag faktiskt till danmnarks tivolis julmarknad med en viss person...äta gott, mysa in julen, dricka lite, för att sedan på kvällen ska vi faktiskt ut, och roa oss..jag behöver verkligen komma på andra tankar..

Saknar vissa personer...men ni lever iaf...så alltid finns det hopp!

Älskar dig Ulf....Bli inte sämre än vad du redan är...du vet att din fru och din dotter...OCH vi behöver dig...Tänk på Lilla Timon....vad vore han utan sin älskade Husse..:-(

Ta vara på varann....det går fort....fort...händer detta mig och min familj så kan det hända "dig"....Mamma och Emely...jag älskar er så sjukt mkt...det vet ni...kommer finnas här för er oavsett när eller var....vi alla hjälper och stöttar varann genom denna svåra tid i vårt liv..

........................*snyft*.......Orkar inte!





Ja. Detta va 2 inlägg av min tidigare blogg.
Hinner inte mer nu, men mer kommer.

Ska på bio nu med Emma och se Horton. Ska bli mysigt =)

Ha en trevlig "lördag"


Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback