Ont i magen av oro.

Ni alla som läst min blogg innan vet vad som hände min styvpappa och min familj.
Hans hemska stroke förstörde oss alla, han själv och allt. Men det blev så mkt bättre än vad alla nåsin trott de skulle bli. Trots att rullstolsbunden med förlamad vänstersida och tappad talförmåga & lite förvirring är hans slutresultat. Men han är på god väg att bli ännu bättre....från stroken då.
Han hade cancer som 23 åring, men som tur är överlevde den svåra tiden med alla preperat och strålningar och ja gud vet vad. Och dom säger/tror att denna stroken han fick är en "bieffekt" av hans gamla cancer. Kul? Nej, finns inga ord för de.

Iaf. En undersökning gjordes som vanligt för att kolla blodproppar och sånt för att förhindra en stroke till.
Men nejdå..inga blodproppar på väg. Däremot hittade dom nåt annat som gjorde att mamma & Ulf blev kallade rätt snabbt för återkontroll. Tror jag blev helt vit i huvudet av skräck när mamma berättade de. Ulf har en cysta, eller tumör på lungan. Dom sa att dom inte trodde de va nåt men ville kolla den för säkerhets skull.
Dom va där för nån dag sedan och tog prover, och redan har dom fått kallelse imorgon. Och mamma är såklart väldigt negativ till detta och mår rent ut sagt PISS, som vi alla gör. Ulf däremot verkar inte "bry" sig. Han bara ligger där i soffan med sin data och det känns som att han känner att de kan kvitta. Man kan bara förstå honom efter allt skit som hänt honom i hans liv. :-(
Så nu sitter hela familjen med det lilla hopp som finns kvar och önskar och ber till gud att läkaren ska säga...Ja tror ni vet vad vi vill höra...och INTE höra.

*Suck*

Varför e livet så orättvist för så många?
Ska ringa mamma direkt vid 16 tiden imorron, och få veta!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback