WIRÉN

Heeeelt underbart väder ute. Får riktiga...hmm det känns faktiskt som nyförälskelse känslor i kroppen..helt galet.

Vaknade vid 9..gick ut med abby...i bara en tröja..mötte mamma och lilla Timon. Hundarna raode sig medans vi gick i solskenet och njöt och pratade.
Mamma skulle in och baka kanelsnäckor, som hon och Ulf skulle äta och dricka kaffe i trädgråden senare idag.
Känner mig såååååååå sugen..så fruktansvärt sugen på att vara med. Men träningen lockar för mkt.
Visst...vara inne i ett svettig lokal (fast med mååånga fönster hehe) eller sitta ute i solskenet och värmen och njuta? Ja..idag väljer jag faktiskt träningen eftersom jag ändå ska jobba sen...BLÖÖRK!
Men däremot imorgon...så e jag ledig. Och ska inte träna förään på kvällen. Så jag ska ta med mig Abby & min kanin med ner i mammas trädgård och sitta där och sola och njuta heeeela för och eftermiddagen. Fast nu får vi bara hoppas det blir lika fint väder...om inte finare ;-)

Jag måste verkligen snart sätta upp "kattältet" jag köpt åt Daysie, så hon kan ligga där inne och föda. Det är dax närsom...denna eller nästa vecka. *wiie*..:-)

När det gäller alex fronten, så har jag väl kanske lugnat ner mitt bitchiga sätt mot honom en aning. Inte för att jag inte vill vara bitchig, utan för att det automatiskt går tillbax till vanligt igen, för det är inte jag att hålla på sädär.
Men för 10 min sen ringde jag honom för att höra om min kanin kan få bo i "vår" stora, roliga kaninbur vi byggde tillsammans för ca 2 år sedan. Jag menar..vi köpte ett hur med en trädgård på 2500 km2 så en kanin kan inte ta ngn plats. Men aaaack va det verkade besvärligt för honom...och jag skulle inte tjata, så jag sa bara "nej visst tack för mig...far åt helvete så hörs vi"...så jag jag på luren. Han ringde och ringde..men jag svarade såklart inte. Vem fan tror han att han e? Jävla aset!!

Tittar ut emellanåt..känner lycka..massa lycka. Kalla mig dum, men faktiskt så känns kärleken närmre nu än hur jag kände förr. Och visst våren kan ha en lite betydelse där, men det är inte bara de. Utan det känns...rätt på nåt sätt..svårt att förklara. Men jag e faktiskt väldigt glad och pirrar i mage...vet inte varför. :-)

Nej..nu ska jag packa ihop mina kläder..ta min underbara bil, ösa på med musik..öppna takluckan och köra en bra bit och njuta av vad vägen har att erbjuda :-)

Puss & Kram